självmedkänsla

Tänk om vi kunde behålla den tro, nyfikenhet och upptäckarlust, som vi har på oss själva som barn genom hela livet.

Believe you can – and you’re halfway there.
Så kloka ord. Tro att du kan – och du är halvvägs där.

Ett av mångas stora hinder i livet för att ta sig från ett läge till ett annat är att de inte tror på sig själva. Vilket är väldigt synd, för de flesta av oss kan så mycket mer än vi tror. Det är lätt att underskatta sin egen förmåga och jämföra sig med andra. Men, vad är det som säger att någon annan skulle vara bättre än en själv? Du är den bästa versionen av just dig! Inspireras gärna av andra, skaffa dig förebilder och motivatorer – men jämför dig inte med dem. Ni har antagligen helt olika bakgrunder, helt olika livssituationer och helt olika förutsättningar. Därför är det inte rättvist för någon att jämföra.

En kan alltid bli lite bättre, en bättre version av sig själv. Men glöm aldrig att det bara finns en av dig.

Jag har just nu många människor i min närhet som är på väg eller vill förflytta sig till något nytt i sitt yrkesliv. För många av dessa har sagt till mig: ”Men jag uppfyller inte kvalifikationerna, jag kan inte ditt och datt. Jag har inte den och den erfarenheten. Jag vet inte om jag kan det där eller där.”. Då brukar jag kontra: ” Men du har många andra kvalitéer och förmågor som kanske är minst lika viktiga. Om inte annat kan din personlighet och din vilja ta dig förbi det.”. För i ärlighetens namn, hur många kan uppfylla alla kvalifikationer i en platsannons? Och om en gör det, då kanske en är överkvalificerad för jobbet? Så tänker i alla fall jag. Du söker ju oftast ett nytt jobb för att du vill ha nya utmaningar. Inte för att du vill göra lika samma som du redan gör idag.

Ibland kan jag också tänka att det jag gör, det är ju inget konstigt eller speciellt. Men, för de flesta andra är det faktiskt det. Många gånger går vi in så i oss själva och det vi gör att vi glömmer lyfta blicken och se oss omkring. Det vi arbetar med och gör till vardags blir såklart vardag – för oss. Men inte för alla andra. Vi måste tro mer på oss själva!

I min familj är vi fyra syskon. Jag är yngst. Riktigt yngst. Sladdis, till och med. I mitt fall har det gett mig många styrkor. När jag bodde hemma hade alla mina syskon redan flyttat hemifrån. Mina föräldrar arbetade heltid och jag valde tidigt att vara själv hemma istället för att gå på fritids eller hos dagmamma. Det gjorde att jag fick klara mig mycket själv – vilket jag trivdes bra med. Och jag tror att det till stor del har hjälpt mig att tro på mig själv. Både genom att ta mig för, prova mig fram och att mina föräldrar gav mig förtroende och ansvar.

När vi börjar tro på oss själva, kommer vi också snart till insikt om vårt värde, och det blir lättare att säga nej. För det är okej att säga nej ibland. Det är också okej att misslyckas utan att för den sakens skull bli eller vara sämre. Misslyckanden är lärdomar, om du väljer att se dem som det.

Så, jag manifesterar: Believe you can – and your halfway there!

PS. Var inte sparsam med att berätta för dem som du tycker är duktiga och gör bra saker att du tycker just så. Strössla med positiv kritik och boosta någon annan – det boostar faktiskt också dig själv! DS.